För andra helgen i rad har vi arbetat med förskolans gård. Vi har haft en sådan otrolig tur med vädret och det har varit en sådan uppslutning både bland föräldrar och anställda. Det är helt fantastiskt att så många ställer upp och hjälper oss på sin fritid. Man blir alldeles varm i hjärtat. Men efter altanbyggandet idag så är min rygg VÄLDIGT trött så nu ska jag snart lägga mig på spikmattan (bara min sambo har flyttat sig från den) och koppla av. Tills dess så får jag studera katten som ser ut att ha det skönt i fönstret...
... och blogga ett av de två kort som jag nyligen har gjort. Detta kort fick min far på sin namnsdag härom dagen.
Nu är spikmattan min, bara min! På återseende...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar